En historia av "Awning" och "presenning"

Av Anatoly Liberman

Titeln på det här inlägget låter som en introduktion av två standup-komiker, men min avsikt är att berätta en berättelse om två nautiska ord. Ursprunget verkar vara förlorat, den andra ser bedrägligt transparent ut; men det kan finnas hopp. Båda åkte upp i sjuttonhundratalet: 1624 ( markis ) och 1607 ( presenning ).

Den berömda sjömannen Captain John Smith skrev ( OED ): "Wee hängde en markis (som är en gammal segel) till ... träd att skugga oss från Sunne" (1624) och "En trar-pawling; eller gungning "(1626). Eftersom Smith tyckte att det var nödvändigt att förklara vad markisen menade, förväntade han sig inte att ordet var känt för hans läsare. Men han hade någon anledning att använda den, för annars hade han gjort med en gammal segel . Möjligen såg markisen mer exakt och mer professionell till honom. År 1626 skrev han gungning istället för förtält . En glid av pennan (quill)? Eller har skrivaren, som aldrig sett ordet tidigare, ersatt det med det meningslösa gäspet ? Trar är däremot säkert ett felavtryck för tjära som förekommer någon annanstans.

Markisen och presenningen uppträdde på ungefär samma gång, vilket kanske föreslår att ett nytt sätt att bearbeta duk introducerades tidigt på 1700-talet eller att tekniska framsteg krävde nya villkor. Men även om detta gissning visat sig sant, skulle vi inte vara närmare upphovet av markisen . Ordet ser inte ut som någon av dess analoger på tyska och holländska, medan försök att producera en livskraftig Romance etymon för det resulterade inte i en enda bra upptäckt. Men om markisen är engelsk, undrar vi varför vi inte kan gissa de element som det består av.

Franska för ell är auln , eller ännu bättre för våra syften, aun . År 1671, Stephen Skinner , en av våra första etymologer, härskade awning från au (ling) . Den fonetiska matchen lämnar inget att önska, men varför ska någon använda en mått av längd för att namnge en segelduk? Sedan kapten Smith sade att markisen hängde på träd, för att skugga folket från solen, heve , tillflyktsort och himmel har blivit försökte som de ord som kan leda oss till markis . Men även de mest resursfulla forskarna (Frank Chance var bland dem) visste inte hur man skulle bli av med den första konsonanten; markis har aldrig dykt upp som hawning . Självklart orsakade suffixet lite intresse. Det var roten som störde forskare, även om tillägget också utgör ett problem.

Jag kommer att hoppa över de förslag som markisen är en upplåning från hindi eller persiska (den senare tillhör Skeat , men han gav snart upp det) och andra fantasifulla gissningar. Det enda genombrottet verkar ha skett 1862. När det gäller engelsk etymologi var Sesats främsta samtida föregångare Hensleigh Wedgwood . Mellan 1859 och 1865, mer än ett decennium före publiceringen av Skeat's magnum opus , framkom Wedgwoods ordbok i avdrag. George P. Marsh, en framstående amerikansk historisk lingvist, bildade en hög (delvis oförtjänt hög) åsikt av det arbetet men såg också många negativa konsekvenser. Han diskuterade varje avdrag i The Nation och bestämde sig för att ta fram en amerikansk utgåva av "Wedgwood" som skulle innehålla hans korrigeringar. Tyvärr kom endast den första volymen (A through D) ut. Hans anteckningar återfinns i hans efterföljande recensioner (se dem i min bibliografi av engelska Etymology ), men hur många människor, även professionellt intresserade av ordet, har tid och energi att titta igenom frågorna i en veckotidning, publicerad ett sekel och en halv sedan? Hur som helst börjar markisen med bokstaven a , och AD-volymen (1862), men inte gemensam i bibliotek, är inte så svår att erhålla.

Markis och presenning: vilken är vilken?

Marsh erbjöd en fransk etymologi av markis , som jag kommer att citera i The Congested Formulation of The Century Dictionary . Påstådd var markisen en minskning av auvening , från auven , från franska auventen "en penthouse av en trasa före ett butiksfönster", enligt definitionen i en fransk och engelsk ordbok av Randle Cotgrave (1611). Som vi kan se är timingen perfekt; med Cotgrave, som med Captain Smith, är vi i början av sjuttonhundratalet. Wedgwood hittade Marshs idé övertygande och, även om han inte avvisade sin egen ursprungliga etymologi, lade till auvent som en mer sannolik källa till markis . Men han nämnde inte Marsh, och sedan 1872, året som andra utgåvan av Wedgwoods ordbok uppkom, har den förbättrade etymologin varit känd som hans. Även Skeat och Murray verkar inte ha känt sitt sanna författarskap.

Även smart och genial är Marshs idé mindre än helt övertygande. De ställda mellanliggande formulären ( auvening och auven ) har inte bevisats, och auvent har aldrig använts som en nautisk term. Av dessa skäl erbjöd Ernest Weekley sin egen hypotes. Han citerade italienska alona , spanska olona och så vidare "segelduk." Cotgrave har också olonne "kanfas för ett skepps säte." Weekley trodde att " aulone ... i stället för olonne , kan ha blivit blandat med en annan aulonne , aulomne , som ... är en ullduk som heter Alonne i Beauce. "" Jag föreslår, som ett rent gissning, "tillade han att det är ursäkt för marken, och att den senare är en seglarens korruption av en orecord Aulonning . "(Observera hur nära det är Skinner auktion . Weekley hörde Skinner men ägde ingenting åt hans rekonstruktion.) När tiden gick, måste han känna sig desillusionerad med sin idé, för att i sin ordbok publicerade femton år Senare sa han bara "av okänt ursprung".

Som en allmän regel är alla inblandade etymologier fela, men för att vara säkra, finns undantag (jämför mitt sommarpost på aprikos ). Å andra sidan är väldigt enkla, naiva derivat också misstänkta och smack av folkets etymologi. Wedgwood, en stor mästare av obscure allusioner, skrev i förbigående att markisen skulle jämföras med dansk avn "awn" utan att förklara hur exakt de två skulle jämföras. Menade han att en awn , en borst på en grässpik, hänger som en markis upphängd från sitt stöd? Så tidigt som 1826 avled John Thomson, författaren till den annars värdelösa boken Etymons of English Words , awning från awn , eftersom båda på sina olika sätt är överdrag eller skrov. Wedgwood visste förstås boken. Kanske är allt det där, trots att Thomsons avledning är nästan för bra för att vara sant.

Ordet var förmodligen begränsad användning runt Captain Smiths expeditionstid (det faktum betonas av glansen "en gammal segel"), och på 1620-talet kan det ha varit nautisk slang. Vi har ingen möjlighet att veta om det var gjord av hans besättning och vunnit popularitet bland andra seglare (en ganska osannolik antagande) eller om hans män plockade upp den från någon annan. En romansk etymologi bär liten övertygelse, eftersom en nautisk term som lånas från franska kan förväntas överföras tidigare och liknar sin källa närmare.

Presenning (ordet, inte saken) kan vara mindre opak, men vissa tvivel råder. Skeat hade dock ingen. Ordet, han säger "betyder tullad pauling eller tarred pallning ; en pallning är en täckning, från verbpallen , för att täcka. "Men OED är mer försiktig:" Torkdukens svarta kan ha föreslagit sin likhet med en begravningspall; men i avsaknad av tjärpallar måste detta ursprung förbli konjunktur. "Var det som det kan tyckas, förefaller presenningen ha torterats, och OED ger en 1725 citat till denna effekt. Att jämföra pallin (g) med paulin är mer problematisk. Någon vars nyfikenhet har blivit piqued av markisning kommer naturligtvis att försöka lösa presenningens gåta. Tillsammans använde kapten Smith de två orden synonymt. Så det kommer inte som någon överraskning att Ernest Weekley också ägnade tid att ta sig om. Han föreslog att paulin är samma ord som Middle English palyoun "canopy". Den är känd på alla kontinentala skandinaviska språk paulun , en populär variant av paviljongen . Lågtyska har nästan samma form. Med tanke på denna rekonstruktion är presenningen halv-engelsk och halvskandinavisk (eller tysk, men mer sannolikt skandinavisk).